Expedition Röda Havet 2001 - del 1

Vår resa började okristligt tidigt på tisdag morgon den 27/2. Redan klockan sju träffades vi på ett snöigt Landvetter. Det morgontrötta gänget var Eva, Jens, Cinna, Joakim, Bernhard och Hans. Incheckning gick smidigt fast några av oss fick lätta på handbagaget. Tur att vi köpt extra plats för några dykväskor. Väl uppe i transithallen var det dags för frukost. Eva, som jobbar på Landvetter, hade ordnat så att vi blev bjudna på frukost. Det var ett glatt och förväntansfullt gäng som satt och mumsade i sig. Nu var det bara en timme kvar tills flyget skulle starta. Hoppa direkt till dykningen

Eftersom vi reste ut ur EU tog vi vägen om taxfree. I Egypten är alla importerade varor mycket dyra, om de alls går att köpa, så det gällde att passa på.

Vårt plan ropades ut och vi gick till gaten. Ett kontrollerat kaos uppstod innan alla hittat sin plats och ordnat upp sitt handbagage. Vi satt tillsammans med undantag för Eva som av någon anledning hamnade längre bak i planet. Dörrarna till kabinen stängdes och vi kände att planet rullades bakåt en bit. Avisningsmaskiner spolade av vingarna med en orangefärgad vätska och snart skulle det vara dags att känna mullret av motorerna. Vi blev dock stående 20 minuter innan kaptenen i knastrande högtalare sa att det var en liten lampa som inte ville slockna i cockpit. En mekaniker var på väg för att kika på problemet. 45 minuter gick innan kaptenen återkom och sa att mekanikern jobbar på problemet men att det skulle ta en stund till. Lite senare visade det sig att mekanikern inte kunde fixa problemet på plats. Vi fick gå av och planet kördes till en hangar för fortsatt reparation.

Jens och Eva förfriskar sig (foto Hans Spicar)

För att göra väntan lättare fick vi matcheckar att förfriska oss med i baren eller någon restaurang. Självklart drack vi stor stark eller cider. Vi var ju på semester och då spelade det ingen roll vad klockan var. När vi klockan tolv fick höra att planet skulle ta mycket längre tid att fixa än dom först trodde hade vi hunnit få i oss lite mer. Eftersom ingen av oss kunde köra bil så var vi tvungna att stanna på Landvetter. Det hade varit härligt att få lägga sig en stund. Vi gick och shoppade lite till, köpte mer öl och spelade Yatzy. Detta gjorde vi på ett antal olika ställen på flyplatsen. Detta avbröts endast av att flygbolaget samlade oss vid informationen för att meddela oss ytterligare försening och ge oss nya checkar för mat och dryck.

Rekord i försening? (foto Joakim Carlsson)

Tiden gick och det började gå rykten bland oss resenärer om att planet inte skulle gå alls eller att resan skulle ställas in. På informationstavlan blinkade det bara hånfullt "Delayed" åt oss. Det slutade med att Brittania flög upp ett annat plan från Malmö. Vi lyfte från Landvetter klockan 22:45, 14 timmar försenade, trötta och frustrerade över att vi tappat en hel dag i Egypten. Flygresan var rätt lugn; vi åt och försökte sova. Vi landade i Hurghada klockan 05:10 lokal tid och passagen genom passkontrollen och tullen gick på bara 1,5 timme. Egyptier är annars inte kända för att ha en snabb administration. Guiden som väntade på oss var inte så pigg hon heller. Hon hade väntat på flygplatsen sedan lunchtid dagen innan med de resenärer som skulle åkt hem med vårt plan. Vi fick i stort sett ingen information på bussen om det vi ville veta. Hon meddelar oss dock att vi självklart missade välkomstmötet kvällen innan och att all information vi behövde fanns i pärmarna i hotellobbyn.

Någon dykning var inte att tänka på efter så lite vila så vi bestämde oss för att sova i några timmar. Incheckningen gick över förväntan och klockan sex kunde vi äntligen krypa ner i sängarna och sträcka ut oss.

Samtliga lyckades vakna och kom ner i tid för att hinna få i sig lite frukost. Hotellet hade en stor och relativt god frukostbuffé. I ena änden av matsalen stod en kock och stekte omeletter och pannkakor på "löpande band". Utbudet var enormt men det blev mest kaffe och smörgås denna sena frukost. Allt det andra som erbjöds föll ingen för idag.

Efter frukost var det äntligen dags att ta reda på hur det skulle bli med dykningen. Vi hittade en guide i lobbyn som otroligt nog inte visste något. Hon ringde till dykcentret åt oss och lämnade över telefonen till Joakim. En trevlig tjej förklarade vilka alternativ vi hade att hinna med de dyk vi betalt för. Enda möjligheten visade sig vara att dyka 5 dagar i sträck. Vi skulle bli hämtade vid hotellet klockan 7:45 dagen efter. Vi hade alla sett fram emot den dykfria dagen för att göra en tripp till Luxor men det skulle vi helt enkelt inte hinna med. Vi kom hit främst för att dyka och så fick det bli.

Three Corners Hotel var mycket stort och hade ambitioner att vara lyxigt. Det fanns flera restauranger, en pub och det vimlade av personal. På den helt kringbyggda gården fanns en pool i form av en stor åtta. Det fanns även en gård ut mot gatan med en mindre pool. Lyxen hade dock flagnat lite grann.

Hotellets innangård (foto Eva Webb)

Hans och Bernhard fick byta rum tre gånger under 6 timmar! I det första rummet hade balkongdörren trasigt lås och det var bara att kliva in då rummet låg på bottenvåningen vid den lilla poolen. Nästa rum visade sig inte vara städat. Så fick de ett tredje rum där de installerade sig. Det enda som kunde vara ett problem var att nyckel hade gått av. När det påtalades fick de "no problem" till svar. Vid 12-tiden när vi kom tillbaka till hotellet efter en promenad frågade Bernhard hur det gick med nyckeln och då var det "big problem" Det hela slutade med att Hans och Bernhard fick ytterligare ett nytt rum. De hamnade högt upp i ett stort och fräscht rum och detta rum höll de sedan fast vid resten av vistelsen.

Utsikt från hotellet (foto Hans Spicar)

Efter frukosten gick vi en promenad för att bekanta oss med omgivningen och bestämde oss sedan för att gå ner till stranden. Dyka orkade vi inte göra, men bada och snorkla var inte för jobbigt. Samtliga stränder i Hurghadaområdet var privatägda. Så om man ville gå ner till stranden för att bada behövdes ett passerkort till Three Corners Village som var hotellets annex nere på stranden. Vi hade en lat och lugn eftermiddag på stranden. Vattnet var kanske 18-19 grader och kändes kallt men när man väl kom i var temperaturen uthärdlig. Det var svalkande i den 25 gradiga värmen. Vi snorklade och fridök och såg faktiskt ganska mycket fisk. Det salta vattnet sved lite i ögonen till en början. Några av oss hittade en muräna vid en av pirerna och vi såg fram emot morgondagens dykning. Hungriga, trötta och lite frusna tog vi oss upp till strandrestaurangen och festade på hamburgare och french fries.

Senare på kvällen var vi ordentligt hungriga igen och eftersom vissa av oss var lite oroliga för hur maten var i Egypten bestämde vi oss för att äta på en italiensk restaurang som låg mittemot hotellet. Priserna verkade vara ungefär som hemma men vi orkade inte leta rätt på ett billigare ställe. Vi åt gott, drack den goda inhemska ölen och hade mycket trevligt. Efter varsin pizza, öl och cappuccino kom så notan in. Med serveringsavgift kostade oss den lilla nätta middagen 900 kronor! Med tanke på att besättningen på dykbåten visade sig tjäna 10 egyptiska pund om dagen (30 kr) var det svindyrt!!!

Till del 2