Expedition Röda Havet 2001 - del 2

På morgonen den 1/3 var det äntligen dags för dykning. Några andra dykare blev hämtade utanför hotellet men ingen buss från vårt dykcenter dök upp. Vi fick stoppa en av de vanliga taxibussarna för att komma iväg. Colona Dive Club låg på stranden vid Magawish Resort ungefär 15 km söder om vårt hotell. Magawish var ursprungligen en Club Med resort som tagits över av egyptiska staten. Hotellet var 4 stjärnigt och mycket vackert beläget med bungalows utspridda över en stor park.

Magawish Resort (foto Hans Spicar)

Baren på Magawish Resort (foto Hans Spicar)

Det verkade vara bra ordning på dykcentret och det fanns en del skandinavisk personal. Vi fyllde i blanketter och köpte "extra" tryckkammarförsäkring; ett så kallat DECO-kort för sex US-dollar. I Egypten måste man betala innan man får tillgång till tryckkammare om så skulle behövas. DECO-kortet försäkrade att man skulle få behandling och kunna ta itu med betalningen senare. Vår utrustning lastades på en vagn som sedan drogs av en åsna vid namnet Roger drygt 100 meter på stranden upp på bryggan och fram till dykbåtarna. Ibland orkade inte Roger ända fram och då fick vi snällt lasta av och själva bära utrustningen den resterande biten. Om ändå åsnor kunde tala... Väl hemmastadda ombord lutade vi oss tillbaka och njöt av att verkligen vara på väg ut på Röda Havet.

Maged var mycket praktiskt byggd (foto Hans Spicar)

De flesta dagar kom vi att vara ombord på Maged som var mycket praktiskt byggd och passade bra för dykning. Båten hade plats för runt 12 dykare, hade ett stort akterdäck för utrustningen, en salong där middagen serverades samt ett soldäck ovanpå salongen. Man fick inte ha skor på sig ombord. Om det var av renlighet eller religiösa skäl var oklart.

Vår divemaster Tero kom från Finland och hade arbetat i området några år. Av den egyptiska personalen kallades han för Abu Shanamb vilket betyder mustaschernas fader. Ett hedrande och ganska passande namn som han fått på grund av sin vackra vaxade mustasch. Då vi dök tillsammans med andra dykare så var även en andra divemaster med i vattnet. Oftast var Aymen med.

Dykgenomgång med Aymen (foto Hans Spicar)

Det tog en dryg timme att nå första dykplatsen som var Norra El Fanadir. Vi hade två divemasters i vattnet med oss, en i början av gruppen och en i slutet. Vi skulle simma i en förutbestämd ordning vilket fungerade i bara fem minuter. Vädret var soligt med svag vind och vattnet var runt 20° varmt med en sikt på runt 10 meter. Vi simmade utefter en sandbotten på 12 meters djup och nådde sedan kanten på revet. Det var många och ovana dykare från flera båtar i vattnet samtidigt vilket gjorde det meningslöst att försöka fotografera första dyket. Många av dem drog upp partiklar från botten och slog i eller tog i koraller. Det var sorgligt att se. Vi hoppades verkligen få slippa sådana här dyk resten av resan. Som avrostningsdyk var det dock godkänt.

Både Joakim och Hans använde sina torrdräkter vilket väckte en del förvåning hos besättningen. Vi hade dock nytta av våra dräkter för vid denna tiden på året är vattnet bara runt 20° varmt och vindarna kan vara kalla.

Under ytintervallet åt vi middag, solade och sov. Vi serverades något slags mycket god egyptisk buffé varje dag. Försäljningen av mat var en välkommen extrainkomst för besättningarna som bara tjänade 10 egyptiska pund (30 kr) om dagen. Vi betalde 20 egyptiska pund per dag och person för maten.

Lionfish vid El Fanadir South
(foto Joakim Carlsson)

Korall vid El Fanadir South
(foto Joakim Carlsson)

Andra dyket skedde på eftermiddagen vid Södra El Fanadir. Detta dyk blev lugnare med färre dykare i vattnet. Sikten var drygt 10 meter och vattnet lite strömt. Tyvärr låg solen så att revet skuggade sig själv vilket gjorde det svårt att fotografera med naturligt ljus. Vi såg ganska många, mycket färglada fiskar och fick hopp om bättre dykning.

Sohal Surgeonfish vid El Fanadir South (foto Hans Spicar)

Bussen tillbaka till hotellet gick klockan 18 och oftast hade vi en stunds väntan. Trots bekväm dykning så var vi ganska trötta och vi hade också en del sömn att ta igen. Efter dusch och ombyte sågs vi i hotellets foajé och gick ut för att hitta ett bättre och billigare matställe än kvällen innan. Utbudet var stort men mest inriktat på lyx och verkade dyrt för att vara i ett land som Egypten. Vi provade Café Prince som låg ganska nära hotellet. Här var maten god, servicen bra och personlig och priserna humana. Det blev vårt favoritmatstället som vi återkom till fler kvällar.

Glada och mätta dykare på Cafe Prince (foto Ali Baba)

Till del 3

© 2001 Hans Spicar | www.resochdyk.nu | skicka e-post