På tur med buss i Malaysia

4/4 Penang

Penang är en ö i nordvästra Malaysia med nästan uteslutande kinesisk befolkning. Georgetown fungerade under lång tid som Brittisk handelsstation och handeln bidrog till en snabb befolkningsökning. Väl framme i Georgetown på Penang fick vi sällskap av en tjej från Holland. Hon hängde på vår vandring mellan olika hostells ända till Love Lane och Pin Seng Hotel. Vi valde att stanna där men hon fortsatte att leta. Stället var i gammal kinesisk stil med en öppning mellan väggar och tak för ventilationens skull. Här var det rent och lugnt.

Har de pinnsängar?	Cykeltaxiföraren har rast	Här har det varit svenskar förut

Efter en skön och välbehövlig dusch tog vi oss ut på stan för att omgående boka en bussbiljett till Kota Baruh på östsidan. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. På grund av en muslimsk helgdag som inföll på tisdagen fanns det inga biljetter kvar. De flesta var lediga söndag till tisdag. Istället för att boka biljetter gick vi för att äta. Vi var lite trötta på ris så det fick bli Pizza Hut istället. Över middagen kom vi fram till två alternativ. Vi skulle antingen kunna åka långfärdstaxi eller försöka boka bussbiljett från Butterworth på fastlandet istället. Imorgon ska vi åka över med färjan för att lösa problemet.

Full fart på Georgetowns gator

På väg tillbaka till hotellet så passade jag på att handla ett par byxor till mig, en klänning till Miranda och ett par byxor till Max. På vägen tillbaka till Hotel Pin Seng gick vi förbi Oasis Hotell som vi blivit rekommenderade. Det var lite mer backpacker över det stället. Vi pratade med ett par australiensare som varnade oss för strömmen vid Long Beach på Perhentian Island dit vi planerade att åka. En turist hade drunknat när de var där.

5/4 Frukost på Secret Garden

Idag unnade vi oss en sovmorgon. Vid elvatiden var vi på Eva Ting Enterprises som visade sig vara mer än reseagent. Eva Ting var från Österrike och drev även restaurangen Secret Garden. Hos henne åt vi en sen och mycket god frukost med riktigt kaffe! Jag åt fruktsallad med yougurt och müsli och Bernhard åt toast och så drack vi var sin färskpressad apelsinjuice! Detta kändes verkligen lyxigt.

Eva Ting

Av Eva fick vi reda på att taxi skulle vara ganska dyrt och att flyg kunde vara ett alternativ. Det skulle kosta 92 RM per person. Hon trodde inte att det fanns fler busslinjer till Kota Bharu från Butterworth. Vi gick i alla fall ned till färjan. Den var gratis till fastlandet och båtarna gick så tätt de kunde. Vi såg minst fyra stycken färjor i trafik samtidigt. Färjan la till i direkt anslutning till buss- och taxiterminalen. Långfärdstaxi skulle kosta 200 RM och det verkade osäkert om vi kunde hitta någon att dela med. Transnational visade sig ha plats den 7/4 klockan tio så vi slog till. Det kostade bara 19 RM! Detta innebar att vi skulle stanna en natt i Kota Bharu och sedan morgonen därpå ta oss ut till Perhentian Islands. Vi skulle kunna stanna en vecka där och sedan få tre och en halv dag i Singapore. Färjan tillbaka kostade 60 cent per person.

Färjorna mellan Georgetown och Butterworth

På terminalen i Georgetown besökte vi järnvägsbokningen. Det visade sig att det inte gick att boka linjen från Kota Bharu till Singapore härifrån. Dock gick det tåg varje natt. Man hade helt enkelt inte något landsomfattande bokningssystem! Vi får försöka boka i Kota Bahru stället. Från terminalen gick vi till Fort Cornwallis och smet in bakvägen av misstag. Vi gick runt i de äldre delarna av stan men var ganska trötta och oinspirerade av värmen. Vi tog ett foto av ett gammalt kinesiskt klanhus men blev avvisade när vi försökte gå in på området. Vi "snubblade" också på ett tempel där det krävdes en "gåva" för att titta. Efter ett tag beslöt vi oss för att uppsöka svalkan i Komtar Center och testa matmarknaden på femte våningen. Matställena såg totalt tråkiga ut, det var varmt ute på takterrassen och ett väldigt oväsen från en videospelhall. Vi gav upp och uppsökte åter McDonalds på tredje våningen.

Ett av många vackra kinesiska tempel

Vi gav oss sedan av till hotellet för dusch och vila. Eva Ting skulle visa filmen "As Good As It Get’s" med Jack Nicholson och Helen Hunter klockan åtta på kvällen. En stund innan filmen skulle börja var vi på plats och beställde glass, kaffe och vatten. Både TV/videosystemet och filmen var mycket bra. Vi gick hem för en ny dusch och bokläsning för Bernhard. Jag satte mig i utanför rummen och talade med en australiensiska. Hon berättade att de besökt en batikfabrik på norra delen av Penang. Vi blev körda i säng av nattportieren för här är mycket lyhört. In med öronproppar! Bernhard låg och läste lite till och jag försökte somna. Jag fick en "deja vu" upplevelse; jag hade drömt om exakt denna situation och ett liknande ställe innan vi åkte till Asien.

6/4 Batikfabriken och botaniska trädgården

Vi sov gott och kom igång lite tidigare idag. Vid tiotiden var vi hos Eva Ting för en god frukost. Vi växlade in 200 US $ och fick 740 RM minus 4 i avgift. Sedan åkte vi buss till Teluh Bahang och hittade omgående en batikfabrik. Det var vackra saker de gjorde och vi fick en kort visning i fabriken. Allt var dock ganska dyrt. Bernhard köpte fina vykort att spara som minne. Vi promenerade runt i den lilla ruffiga fiskarbyn. Solen var het och tillbaka på busshållplatsen orkade vi inte vänta på bussen utan tog en taxi. Föraren ville ha 25 RM till stan! Jag drog till med 10 RM. Vi gav upp vid 20 RM. Logiken i prissättning i det här landet vänjer vi oss aldrig vid. Det var skönt med luftkonditionering i bilen och föraren körde lugnt och behagligt.

Durian innan den mognar och luktar illa

Vi åkte direkt till botaniska trädgården. Den var stor, vacker och full av apor. Vi var trötta och gick därför en kort runda. Vi hittade en liten å att bada fötterna i och tog kort på några barn som badade där. Utanför parken testade jag saften från färsk kokosnöt. Den smakade ”sött gräs” och var definitivt ingenting för Bernhard. Vi tittade på lite kläder och sedan var det dags för nästa kulinariska test. Jag provade sockerrörssaft som var något mer njutbar än kokosmjölk men inte god den heller! På vägen mot busshållplatsen blev jag "rånad" på saften av en framfusig apa. Jag hann tyvärr inte ta något kort innan den försvann.

Kanonkuleträd	En av de framfusiga aporna

Bussen in till stan hade luftkonditionering och var fin. Vi gick av på Lebua Chulin och hittade ett hyfsat billigt internetställe. Vi hade dock inte fått någon e-post! Vi skrev till Lasse och Marie, Yvonne, Robban och Miramax. Sedan gick vi hem för dusch i väntan på middag och videofilm hos Eva Ting.

Vi åt en god middag bestående av sallad, vitlöksbröd, öl, chicken curry för mig och spagetti med tomat, basilika och vitlök för Bernhard. På det drack vi kaffe och åt Linzertorte. Det kändes verkligen lyxigt att få äta europeisk mat. Efteråt tittade vi på "Copland" med Sylvester Stallone och Robert DeNiro. Stället drivs av Eva och hennes man som vi skymtade ibland. Vi fick ett informationskort och jag fotograferade Eva. På vägen hem såg vi en manlig prostituerad som vi kände igen sedan tidigare och två transor iförda gräsliga underkläder. Vi avslutade kvällen med att packa.

7/4 Med risig buss till Kota Bharu

Idag gick vi upp tidigt för att hinna över till Butterworth i god tid innan bussen skulle gå. Vi åt frukost på bussterminalen och provade något som kallades Murback och bäst kan beskrivas som en kombination av pannkaka och omelett. Halv tio var vi vid den fina bussen men det visade sig att vi var bokade på buss nummer två. Vi fick reda på att vår buss skulle komma om fem minuter. Det blev långa minuter för den dök först upp strax innan klockan elva.

Vi hade börjat prata med en ung kille från England som hette Paul och verkade väldigt trevlig. Han hade nyligen lärt sig dyka i Thailand och vi bestämde ganska snart att ha sällskap ut på Perhentian Island. Bussen körde, en timme försenad direkt till en verkstad! Där fick vi vänta i ytterliggare en halvtimme. När vi väl rullade iväg gick det väldigt trögt i uppförsbackarna. Frustrerande! Vi stannade vid några tillfällen för att motorn skulle få svalna. Efter det sista stoppet var motorn död. Vi satt någon timme utan någon som helst information. Sedan kom en annan buss som tog oss till ett "matställe". Bussen försvann och här var vi. Vårt bagage var kvar på bussen så vi kunde inte ta en taxi därifrån. Vi satt där i fyra timmar innan bussen var "lagad". Det var 25 mil kvar och tog sex och en halv timme innan vi vid klockan två på natten rullade in i Kota Bharu.

Var skulle vi stanna över natten? Vi studerade en karta i Lonely Planet och vandrade runt bland de ställen som stod listade. Ingenstans var någon vaken eller brydde sig om att öppna. Några poliser visade oss vägen till ett ställe men det blev ingen övernattning där heller. Jag såg några råttor kila över trottoaren. Vi vandrade runt i drygt en timme innan vi kom till Johnty's Guest House. De tre bröderna Johnty satt uppe och spelade kort när vi kom. De var mycket vänliga och ordnade omgående sängplats åt oss. Det var skönt att få duscha och äntligen få lägga sig i en säng.

Till Perhentian Islands